En solig onsdag i mitten av juli, Margareta/Greta-dagen, ca 25 grader i luften, några svaga sköna vindar. En bilresa på ca 1 h och 30 minuter med tre vänner. Det tar lika lång tid att åka över Stockholm/Södertälje som över Enköping/Strängnäs, men trevligare med småvägar än tråkiga motorvägen så vi valde som vanligt vägen via Enköping/Strängnäs. Vägen går längs med västra sidan av Mälaren och flera gånger är det fina vyer över vattnet och bl.a. klöverängar.

Vi valde att stanna halvvägs i Enköping och äta lunch där. Taxinge slottscafé säljer också lättare lunch, t.ex. räkmacka och pannkakor.

I närheten av Taxinge ligger också vackra Gripsholm slott och Mariefred är en mysig liten sommarstad med bl.a. en muséijärnväg.

Taxinge slott byggdes på 1200-talet och har haft flera ägare sen dess. Ett vackert och lugnt slottsområde intill Mälaren med badplats i närheten och fina möjligheter för picknick. Här finns också hästar och andra djur som grisar, kaniner, hönor och tuppar.

I flyglarna bredvid huvudbyggnaden finns bl.a. en presentbutik och det är flera som ställer ut och säljer sina hantverk.

Det är andra året i rad jag besöker Taxinge slott som ligger i Nykvarn utanför Mariefred. Här betalar man för det man äter, vilket jag tycker är bra. Man mumsar inte i sig en massa godheter, vilket jag och många andra gäster säkert hade gjort om man betalat ett pris och sedan fått äta hur mycket man vill. Finns så otroligt mycket gott att äta och mycket för alla smaker såsom tårtor, bakelser, småkakor m.m., men jag förvarnar; som vanligt så vill ögat ha mer än magen, och smakar det så kostar det. De ligger visserligen i samma prisklass som många andra liknande platser.

Men när det är sådan kö, vilket det också var idag (ända ut till gården, men den står inte still som tur är) så köper man lätt på sig flera godsaker på en gång; vilka man sen inte orkar äta upp, allt för att slippa stå i kön igen. Flera jag såg, även mina vänner, fick hämta påsar och ta med sig resterna hem. Det finns gott om sittplatser inomhus och utomhus och idag var det riktigt skönt att sitta ute och dricka en stor kopp gott te (med fri påfyllning) och äta godsaker med trevligt sällskap.

Jag rekommenderar deras goda kanelbullar, vilka tyvärr tar slut snabbt, så även denna gång. Jag var lite besviken att jag inte fick någon bulle alls denna gång, men jag kunde njuta av bl.a. en traditionell biskvi, fudgekaka, vaniljhjärta och den godaste av dem alla, saltlakritsbiskvi. Fudgekakan var också underbart ljuvlig.

• Tips 1: Har ni inte tillgång till bil eller vill hellre åka båt så går det båtresor från bl.a. Uppsala, Västerås och Strängnäs.
• Tips 2: Här anordnas också en julmarknad varje år.
• Tips 3: För er som spelar Pokémon go, det finns några att fånga här också.

Efter en lång dag var man rejält trött när man kom hem, då var det skönt att sätta sig i soffan och mysa med katterna.

Av Emma Oskarsson, 160721

Hur skriver jag ut?

Kulturspaning på Uppsala Stadsbibliotek av Ove Gidén

Jag sitter i stadsbiblioteket här i Uppsala och pratar med Albert. Han är bibliotekarie. Jag hade inte bokat tid i förväg så jag spontanfrågade om jag fick intervjua honom några minuter, ja ställa några frågor bara. Jag är nämligen ute på en kulturspaning och rakt på, jag har ingen susning om vad det är eller hur man gör. Jo susningar har jag väl om vad det är, men hur gör man? Som du säkert förstår är detta min första spaning och då är det också på sin plats att jag presenterar mig. Jag heter Ove, Bernt­-Ove och arbetstränar sedan mars, april på Initcia, ett företag som specialiserat sig just på såna som jag.

Men tillbaks till biblioteket nu. Längst bort på gågatan tar jag yttertrappans få steg i dubbla kliv, nickar till den tiggande kvinnan svänger nittio grader och för första gången går jag nu igenom den ombyggda entrén. Luftigt och ljust. Inga tunga dubbeldörrar. Man dras verkligen in lokalen. Medan Albert letar svar på min fråga om hur många titlar det finns att låna funderar jag på den där gigantiska tavlan i entrégången, visst är det Selma Lagerlöf till vänster men vilka är de andra?

– Trehundrafemtiotusen hör jag Albert säga, men då är det inklusive Knivsta.

Trehundrafemtiotusen böcker, filmer, tv-spel, tidningar, tidskrifter, musik, e-­böcker och talböcker. Wow!

– Hur många titlar har aldrig lånats?

Albert ser lite tvekande på mig så jag förtydligar:

– Alltså, aldrig överhuvud taget har lånats ut, nånsin.

Men så fattar jag, kön med besökare vid disken börja växa sig lång, de andra bibliotekarierna hinner inte med. Jag måste… Jamen självklart.

– Jag går en sväng och återkommer om en stund och kanske är du ledig då, jag har ett par frågor kvar.

Jag vill att det ska kännas, rent fysiskt att man kliver in i ett bibliotek, att nu träder du in i inte en myndighet utan något myndigt något vördigt. Nej, jag vägrar använda ordet ”respekt” men det är en annan tråd det, en annan delning. Till sånt är tunga dubbeldörrar perfekta. Men de är borta nu.

Och att det ska lukta bibliotek, funderar jag och vandrar en stund lite på måfå bland bokhyllorna. Längst in och till höger står runt ett bord åtta rejäla skinnfåtöljer. I en sitter en kvinna djupt försjunken. I vad ser jag inte, så jag går runt henne och då ser jag att det är sömn hon är försjunken i. I en annan sitter en man, rejält utsträckt och läser en dagstidning. Ingen verkar ta notis om mig. De är i sina världar precis som bibliotekarien på min hemma-bibbla vid Brantings torg, som svarade på min fråga:

– Varför ska man läsa böcker?

– Man kan försvinna in i en annan värld, svarade bibliotekarien.

Jag befinner mig i bibliotekets lyrikhörna eller kanske heter det poesihörna. På en hylla står några tidskriftssamlare jag plockar ner en och ser några små häften, jag plockar upp ett och läser ”Så varför haiku” Haiku, var det inte det som han Tranströmmer var så skicklig i fast det egentligen inte var äkta haiku han skrev, hör jag mig själv säga när några knackningar får mig att vända mig om. Utanför de två små och högt belägna fönstren står två småtjejer och kikar in, när de ser att jag ser dem knackar de några gånger till på rutan innan de fnittrande springer sin väg. Jag ska nog också gå, kanske är Albert tillgänglig nu. I ögonvrån ser jag kvinnan och jo, hon sover fortfarande.

Albert sitter ensam vid en skärm. Han verkar koncentrerad men jag kliver fram till honom i alla fall. Mycket riktigt, han är upptagen med att leta svar på min senaste fråga! Vilken kille! Jag blir bara så härligt glad av sånt engagemang. Men hur vi gör så får vi inget bra svar så vi släpper frågan om hur många titlar som aldrig varit utlånade.

– Av allt som man kan låna kan man se hur mycket som är utlånat en given dag?

– Javisst, säger Albert. Vi kan titta på idag. Idag, just nu är femtio tusen objekt utlånade från stadsbiblioteket.

– Femtiotusen säger jag och tänker mig en karta eller ett hologram över Stor-Uppsala där alla objekten blinkar till som transpondrar på flygplan. Från Bälinge till Jälla, Fålhagen, Nåntuna och Luthagen. Från Svartbäcken till Kåbo, Gottsunda… Kan man ana att vissa orter och stadsdelar är mer ”upplysta”?, eller nej, och där, i just den funderingen svartnade allt.

Jag reser mig upp tackar Albert och ställer en sista fråga:

– Vilken är den vanligaste frågan ni får?

– Hur skriver jag ut?, svarar Albert.

Ove Gidén, 6/7 2016